Boendet är ett skydd

Ingen ska behöva vara hemlös eller bostadslös i ett modernt välfärdsland kan man tycka. Och många argumenterar för att det är en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo. Någonstans att kalla sitt hem, eller åtminstone någonstans att låsa om sig, känna trygghet och värme och där man kan få lov att vara ifred. Psykologen Abraham H. Maslow talade om en slags behovstrappa där människan har olika behov som behöver prioriteras i en särskild ordning. Inte längst ned, men nästan, ligger behovet kring trygghet. Maslow definierade det som möjligheten till skydd från bland annat våld och kriminalitet.

”Bostad först”

Socionomer och forskare i socialt arbete som inspirerats av Maslows behovstrappa har i några svenska städer upprättat projektet ”bostad först”. Det går ut på att människor som har problem med exempelvis missbruk måste få ett eget boende först, innan de har möjlighet att ta itu med andra sociala problem som står på agendan. Med andra ord införlivar man tryggheten i behovstrappan först, medan det traditionella kan vara att kräva att en person ska vara ”ren” innan den får tillgång till en egen lägenhetet, bostad eller boende. Poängen är att boendet är nyckeln i sammanhanget till positiv förändring och rehabilitering.

Boendet som tillflykt

Ett boende kan ju dock ha flera betydelser. Det behöver inte innebära en permanent egen bostad, utan kan även vara ett tillfälligt boende. Som till exempel när man är på semester och vill unna sig ett trevligt, kanske till och med lite lyxigt, ställe att spendera några dagar och nätter på. Då finns det en mängd alternativ att välja mellan. Drar man bara ett boende ur hatten kan man exempelvis hitta fina hotell om man tittar på boende i Ekerö, bland annat hotellet Mälarö Hotell. Men det är naturligtvis bara ett av tusentals exempel på boenden som finns bara i Sverige.